Publicerad 1942 Lämna synpunkter MALEFIKANT, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. Ordformer (-fic- 1681—1846. -fik- 1904) Etymologi [av nylat. maleficans (gen. -antis), p. pr. av nylat. maleficare, av lat. male, illa, o. facere, göra] (†) missdådare, ogärningsman. VDAkt. 1681, nr 371. BtVLand 5: 83 (1764). Ekbohrn (1904). Spalt M 126 band 16, 1942 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
