Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALICIÖS mal1isiø4s, äv. 01—, stundom mal1iʃø4s, l. MALITIÖS mal1itsiø4s, äv. 01— (-tschö´s Dalin (1853)), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(malicieus 1712—1800. malicieux 1714. maliciös 1884 osv. malisiös 1889. malitieus 1669 (: malitieusheet), 1795—1840. malitiös 1675 osv. malitiösk 1680. malitsiös 1889)
Etymologi
[jfr d. maliciøs, malitiös, t. maliziös; av fr. malicieux, av lat. malitiosus, till malitia (se MALIS)]
elak, ond, ondskefull; numera bl. med ngt försvagad bet.: försmädlig, sarkastisk; spydig. ConsAcAboP 4: 276 (1675). Ett Malitiöskt sinne. VDAkt. 1680, nr 64. Olivier .. sjöng malitieusa visor om både herrar och damer. Topelius Dagb. 4: 464 (1840). Främlingens högdragna min löstes i ett tacksamt maliciöst leende. Bergman LBrenn. 223 (1928). En halvt maliciös och halvt betagen skildring av hur det gick till vid en ungdomsbal i ett sådant gammalt hem. SvD 28/7 1935, Söndagsbil. s. 2.
Anm. Den lat. adv.-formen malitiose förekommer i Schmedeman Just. 1487 (1697). En avledn. härav mallicioseligen, adv. förekommer i OxBr. 11: 534 (1634).
Avledn.: MALICIÖSHET, f. (†) ondska, elakhet. Barckhusen Cotossichin 34 (1669).

 

Spalt M 126 band 16, 1942

Webbansvarig