Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANISK ma4nisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. manisch; till MANI]
med.
1) motsv. MANI 1: som hör till l. beror på l. påminner om mani resp. som lider av mani. En manisk patient. Herrlin Snille 121 (1903). Det maniska anfallet har uppsluppenhetens alla tecken. Svenson Sinnessj. 99 (1907).
2) motsv. MANI 2 slutet. Offer för maniska rubbningar, särskilt kleptomaner. Bjurman Poe 43 (1916).
Ssg (till 1): MANISK-DEPRESSIV10104 l. —302, adj. (manisk- 1907 osv. maniskt- 1925) [jfr t. manischdepressiv; senare leden av fr. dépressif (f. -ive), till stammen i dépression (se depression), l. bildad till depression efter mönster av sådana ordpar som explosion : explosiv] med. dels i uttr. manisk-depressiv (sinnes)sjukdom, sinnessjukdom som kännetecknas av omväxlande abnorm nedstämdhet o. abnorm upprymdhet; dels: som kännetecknar resp. lider av denna sjukdom. Svenson Sinnessj. 99 (1907). Wigert PsykSj. 2: 42 (1925).

 

Spalt M 251 band 16, 1942

Webbansvarig