| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANKERA maŋke4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (ipf. -erte, i Finl., numera knappast br., Topelius Dagb. 3: 327 (1838); jfr Bergroth FinlSv. 76 (1916)) ((†) pres. sg. -er RARP 6: 343 (1658)). vbalsbst. -ANDE. (förr äv. med mer l. mindre korrekt fransk stavning)
1) (†) sakna (ngt). Om nu h. probsten vil taga privilegierna till sig och äfven tilse, hvad han ther vid kan manquera, är thet ock väl. SvPrästProt. 2: 225 (1723).
2) (†) fattas, fela; äv. opers., i uttr. det mankerar ngn på ngt, ngn saknar l. lider brist på ngt. Hvadh de andre saker .. vedkommer, skall inghen flijtt .. på min sidha manquere. OxBr. 10: 209 (1617). Taltes om kruthbruket vidh Gripsholm, samt att där manquerade trä till hoer. RP 9: 247 (1642). Effter det huset (dvs. konungahuset i Ungern) aldrigh manquerer på listigheet. RARP 6: 343 (1658). KKD 1: 215 (1709).
3) vara bristfällig; icke vara fullkomlig; brista (se BRISTA, v. II 2 a); klicka; krångla; äv. opers., i sht i uttr. det mankerar i l. på ngt, ngt är bristfälligt, ngt klickar, det är fel på ngt. OxBr. 10: 293 (1627). Oppå Regeringens flijt här hemma skall intet manchera. RP 5: 167 (1635). Tro icke, du är skön, fast han dig så flaterar: / Din spegel säger dig, hvad deruti manquerar. Nordenflycht QT 1745, s. 167. De andra (av besättningen på fartyget) sågo efter hvad annat som Manqverade. TörngrenMål. 214 (1801). Någon anledning att .. ändra föreskrifterna beträffande den armerade betongen förelåg icke, då den armerade betongen som sådan icke hade mankerat. ST(A) 1929, nr 194, s. 4. Det hade mankerat i tillförseln på vattenkraft. DN(A) 1930, nr 263, s. 1. — särsk.
a) om maskin o. d.: krångla, klicka, icke fungera normalt. Vinchen mankerade .. på något sätt. SD(L) 1896, nr 447, s. 4. Värmeledningspannan hade mankerat. SvD(A) 1933, nr 324, s. 12.
b) (†) om teaterföreställning o. d.: icke komma till stånd, inställas, inhiberas; ”ställa in”. Aeneas, som var ämnad till invigningspiece för nya Operan, manquerade för Fru Müllers flykt. Kellgren (SVS) 6: 109 (1782). M:elle Stading är sjuk, så att Operan i dag manquerar. Därs. 274 (1790).
c) (†) i uttr. det mankerar hos ngn, det brister hos ngn, felet ligger hos ngn. Palmchron SundhSp. 212 (1642).
4) försumma (ngn l. ngt); nonchalera; försitta (ett tillfälle); komma för sent till (tåget osv.); förr äv. i uttr. mankera att göra ngt, försumma att göra ngt. Jagh skall intet manquera at göra min plichtige devoir. OxBr. 10: 303 (1629). Att hafwa manquerat dett tillfälle (att osv.). HSH 7: 161 (1675). (Kronprinsen) var ej hos sin gamla farmor, .. men den damen är van att manqueras. HT 1918, s. 199 (1809). Att icke manquera sin visit efter en bjudning. SC 1: 1000 (1821). Vi måste fara nu, .. annars mankerar vi båten! Strindberg GötR 91 (1904). Att förlora en kund genom att mankera honom. Bergdahl Antip. 115 (1906). Han kunde .. festa eller vaka större delen av natten utan att mankera sitt arbete. SvD(A) 1929, nr 184, s. 3. — särsk.
a) utan obj.
α) vara försumlig, försumma sig; svika; brista (se BRISTA, v. II 2 b); ofta i uttr. som beteckna att ngn icke visar tillbörlig aktning, lydnad o. dyl. l. att ngn icke fullgör sina skyldigheter. Att vij eij heller aldrigh deth ringaste manquera skohle uthi dhen trooheet, som (osv.). RARP 9: 299 (1664). At man intet .. manqverade i respecten emot Kongl. Maij:t. 2RARP 3: 141 (1723). Det lär väl ingen kunna påstå, att jag mankerat i mina inbetalningar. Sätherberg Dikt. 2: 170 (1846, 1863). Att en firma i Hamburg, som skall förfärdiga låsen, mankerat på beställningen. PT 1911, nr 6 A, s. 2. DN(A) 1934, nr 170, s. 5.
β) utebli; icke infinna sig (enligt avtal o. d.). Kapten von Strelert skulle ju komma i kväll. .. Manne mankerar väl inte. Siwertz Sel. 2: 14 (1920). Att en eller annan gammal mässkund .. mankerat. SDS 1929, nr 217, s. 4.
b) (enst.) i uttr. mankera ngn på en viss summa, underlåta att betala ngn en summa (som man är skyldig honom); lura ngn på betalningen av en summa. (Att) vår störste konung och hjelte mankerat en skräddare på 18 daler. Hedenstierna Kaleid. 186 (1884).
5) (numera mindre br.) förfela (målet), icke uppnå (ngt föresatt), gå miste om (ngt); missa (ngn l. ngt); förr äv. i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: förfelad, misslyckad. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 150 (1700). Jag vågar ej en compliment, som visserl(igen) skulle bli manquerad. Lenngren (SVS) 2: 464 (1798). Om jag .. skulle mankera den egentliga afsikten med min resa till Göteborg. Tegnér (1835) hos Wrangel Blåögda 41. Mankera en biljardbåll. Sundén (1887). VLitt. 3: 461 (1902). — särsk. (†): misslyckas. RP 1: 163 (1629). (Examinanden) hade .. till många saker wähl swarat; men har och uthi några manqverat. CollMedP 26/10 1703; jfr 4 a α. Jag vet icke, att något enda fall (vid en viss sjukdomsbehandling) manquerat. Berzelius Brev 14: 232 (1844).
6) (†) undgå; i uttr. icke kunna mankera att (göra ngt). HC11H 1: 12 (1670). Professorn kan icke manquera att urskilja sådane (som ha intresse för hans vetenskap). Annerstedt UUH Bih. 5: 99 (i handl. fr. 1783). Biberg 3: 23 (c. 1823).
7) (numera bl. i Finl.) såra, förolämpa (ngn); särsk. (o. sannol. urspr.) i p. pf. i adjektivisk anv., om person: sårad, stött (emedan han blivit nonchalerad o. d.); äv. i uttr. mankerad på ngn, stött på ngn. Sätta sig på Näsan hos vackert Folk, hörer til flugor, finnar och manquerade Petits-Maitrer. Dalin Vitt. 6: 443 (c. 1760). Annerstedt UUH Bih. 5: 62 (i handl. fr. 1780). Jag borde .. vara mankerad att ej genast ha blifvit igenkänd. Topelius Fält. 3: 332 (1858). Han mankerade mer än en ung flicka som han dansat med, genom att gå förbi henne helt stelt, utan att göra en min af att helsa. Tavaststjerna Barnd. 90 (1886). Han .. blef mankerad på fosterbrodern. Söderhjelm Brytn. 10 (1901). jfr Bergroth FinlSv. 204 f., 239 (1917).
Spalt M 253 band 16, 1942