Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANTELETT man1telät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer äv. i den fr. formen mantelet, med pl. -s. Rålamb 8: 5 (1691), Ekbohrn (1868, 1904).
Ordformer
(-ett 1691 (: Mantelletterne, pl. best.), 1853 osv. -ette 1768)
Etymologi
[liksom t. mantelet, mantelette, eng. mantelet, mantlet, av fr. mantelet, avledn. av manteau (se MANTEAU)]
(förr)
1) ett slags kepliknande klädesplagg för damer. SthmModeJ 1843, nr 7, s. 8. jfr SAMMETS-MANTELETT.
2) bef. ett slags flyttbar blindering till skydd för sappörer. Mantelletterne giörs aff tiocka Eeke Planckor, at dhe kunna stå emoot Musqueten. Rålamb 8: 57 (1691). Törngren Artill. 1: 108 (1794).

 

Spalt M 276 band 16, 1942

Webbansvarig