Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANTIK manti4k, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. mantik av gr. μαντική (underförstått τέχνη), spådomskonsten, till μάντις, spåman. — Jfr BIBLIO-, GEO-, KIRO-MANTI]
rel.-hist. konsten att på magiskt sätt utforska gudomens l. andemakternas vilja, spådomskonst. Boström 2: 49 (1838). NoK 110: 87 (1931).
Avledn.: MANTISK, adj. [jfr t. mantisch] rel.-hist. som tillhör l. grundar sig på mantik(en). 2NF 17: 830 (1912).

 

Spalt M 276 band 16, 1942

Webbansvarig