Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANTILJ mantil4j, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. MANTILJA mantil3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or, ngn gg (med span. pl.) -as (Siwertz Sel. 2: 58 (1920; om spanska förh.)).
Ordformer
(-elg, -elj 1759. -ilj 1850 osv. -ilja 1901—1932. -ilje 1771. -illa 1814—1942 (om mexikanska förh.). -ille 1753—1868. -iller, pl. 1932)
Etymologi
[liksom t. mantilla, mantille, eng. mantilla, av fr. mantille resp. span. mantilla, av lat. mantellum (se MANTEL)]
eg. o. urspr.: en i Spanien o. länder med spansk kultur av kvinnor buren spetsslöja som är draperad över en hög kam i håret o. faller ned över axlarna; förr äv. om ett i Sv. förekommande damöverplagg av lättare tyg l. av spetsar, vilket bars över axlarna. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 12 (1753). Den der Damen i mantillen, / Det är min GrandTante, kära barn. Lenngren (SVS) 2: 175 (1796). Stolt hon bär mantiljen än. Fröding NDikt. 6 (1894). Under den milda årstiden var mantiljen promenadplagget par préférence. Kleen Kvinn. 164 (1910; om förh. på 1850-talet). Lindström Blåst. 136 (1928). — jfr BERT-, ECHARPE-, SAMMETS-, SIDEN-, SOMMAR-, SPETS-MANTILJ m. fl.
Ssgr: MANTILJ-KAPPA, r. l. f. (förr) mantiljliknande kappa. SthmModeJ 1851, s. 40. —
-SCHAL. (förr) mantiljliknande schal. MagKonst 1842, s. 112.

 

Spalt M 276 band 16, 1942

Webbansvarig