| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANUAL man1ɯa4l, r. l. m. ((†) n. BoupptSthm 27/6 1679 (trol. i bet. 3)); best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. (i bet. 1, 2, 3) MANUALE –a3le2, n. ((†) m. BoupptSthm 17/9 1674, FinKyrkohSP 4: 305 (1677)); best. -et; pl. -en.
1) (manual, manuale) (†) i allm. anv.: handbok (se d. o. 1). Holmberg 2: 78 (1795). Ekbohrn (1868, 1904).
2) (manuale) (i fråga om katolska förh.) kyrkohandbok. FinKyrkohSP 4: 305 (1677). Det 1525 tryckta manualet för Linköpings stift. Schück SvFörlBokhH 1: 47 (1923). SvTeolKv. 1936, s. 238.
3) (manual, manuale) (i fråga om ä. förh.) benämning på psalmbok med utvidgat innehåll, t. ex. gm avtryck av bibelböcker. BibliogrUndersAnnerstedt 53 (1639). MeddSlöjdF 1888, s. 31.
4) (manual) mus. för spel med händerna avsedd klaviatur på orgel l. vissa äldre musikinstrument, t. ex. cembalo; motsatt: pedal; äv. om den avdelning av stämmor som står i förbindelse med en manual; förr äv. liktydigt med: huvudmanual. VetAH 1743, s. 285. Hülphers Mus. 306 (1773). Bernardo i Venedig stämde manualen (på orgeln) en oktav högre. Bauck 1MusH 47 (1862). Wegelius Musikl. 2: 184 (1889). (Jeanson o.) Rabe 1: 225 (1927). jfr HUVUD-, SOLO-, UNDER-MANUAL.
-KLAVIATUR. (föga br.) för spel med händerna avsedd klaviatur på orgel l. vissa äldre musikinstrument. Drake Töpfer 218 (1850). TT 1927, Allm. s. 28. —
-KOPPEL. koppel (se koppel, sbst.1 1 c α) varigm manualer förenas med varandra. Drake Töpfer 72 (1850). —
Spalt M 276 band 16, 1942