Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAORI maå4ri (trestavigt), äv. ma͡ω4ri, m.||ig.; best. -n (Östergren (1932)); pl. -er (Dahm GeogrElSkol. 145 (1871) osv.) l. = (BotN 1875, s. 62, osv.) l. maorer (FoFl. 1907, s. 33, osv.), äv. maoris (Swederus Morison Austr. 69 (1867), Warnholtz Maor. 24 (1931)).
Etymologi
[jfr t. maori (pl. = l. -s), eng. maori, fr. maoris, pl.; av nyzeeländskt urspr.]
individ av polynesisk härkomst av Nya Zeelands inhemska befolkning; vanl. i pl. Swederus Morison Austr. 69 (1867). Trakter der många Maori bo. BotN 1875, s. 62. En maori, som .. förtärt kvarlefvorna efter en höfdings måltid, blef, när han fick reda på sin öfverträdelse, genast illamående och dog efter några timmars förlopp. Nilsson PrimRel. 11 (1911).
Ssgr: MAORI-FOLK(ET). Swederus Morison Austr. 70 (1867). —
-HÖVDING. Hildebrand Hellwald III. 1: 74 (1878). —
-KVINNA. Swederus Morison Austr. 70 (1867). —
-SPRÅK(ET). BotN 1875, s. 62.
Avledn.: MAORISK, adj. Funch KBref 103 (1909). —
MAORISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) maorikvinna.
2) maorispråk(et).

 

Spalt M 287 band 16, 1942

Webbansvarig