Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MARKATTA ma3r~kat2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or; förr äv. MARKATT, m. l. r.; best. -en; pl. -er (möjl. att hänföra till sg. markatta; G1R 21: 151 (1550), Amer. 29 (1675)) l. -ar (Spegel GW 239 (1685)).
apa av släktet Cercopithecus Erxl.; i pl. äv. ss. benämning på detta släkte. Gröna l. grågröna markattan, Cercopithecus sabæus Lin. VarRerV 52 (1538). Russin för kongens Markatta. HovförtärSthm 1668 A, s. 82. Markattar finnes mest i Huusen hoos the Rjke. Spegel GW 239 (1685). Hvad gjör icke Tysken för penningar? Sade bonden om markattan. Lind (1749). Markattorna äro små och hafva lång svans. Berlin Lrb. 36 (1876). Omgivna av en skara .. beundrare slogos .. ilskna som markattor tvenne lärjungar tillhörande studentklassen. Bergman Mark. 165 (1919). — särsk.
a) i uttr. vill du se kungens markatta, visa ngn kungens markatta o. d., i fråga om ett (i sht förr brukligt) skämt varvid man efter att ha frågat ngn om han vill se ”kungens markatta” låter honom se sig själv i en spegel. Pigorna brukade .. tala om sagor om kungen och visade kungens markatta. Strindberg TjqvS 1: 4 (1886).
b) bildl., nedsättande, om person (som är ful l. elak l. ilsken l. dyl.); vanl. om kvinna. ConsEcclAboP 473 (1660; om man). Den där högfärdiga Markattan. Björn FörfYngl. 21 (1792). Din satans markatta! Envallsson Walltr. 4 (1793). Mimi Pollaks gnistrande lilla markatta till kammarjungfru (i pjäsen Trettondagsafton). SvD(A) 1933, nr 100, s. 18.
-LIK, adj. (markatt-) särsk. zool. i uttr. markattlika apor, familjen Cercopithecidæ, hundapor. SvUppslB (1924). —
-LIKNANDE, p. adj. (markatt-) särsk. zool. i uttr. markattliknande apor, markattlika apor. 4Brehm 1: 186 (1920).
Spalt M 328 band 16, 1942