Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARKEGÅNG mar3ke~goŋ2, förr äv. MARKGÅNG l. MARKTGÅNG, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(marg- 1545—1624 (: marggångitt, adj. n.). mark- (-ch-, -ck-) 1633—1788. marke- (-cke-) 1674 osv. markt- (-ckt-) 1627—1646)
Etymologi
[jfr d. markedsgang; av mnt. marketgank, t. marktgang, av mnt. market resp. t. markt (se MARKNAD) o. mnt. gank resp. t. gang (se GÅNG). — Jfr MARKNADS-GÅNG]
pris som tillämpas i allmänna handeln, marknadspris, gällande pris; särsk. (o. numera bl.) kam. om ett visst av myndigheterna bestämt pris på vissa varor o. tjänstbarheter, avsett att gälla ss. beräkningsgrund vid fastställande av en naturaprestations pänningvärde (t. ex. vid kontant betalning av en avgift l. lön som urspr. är fixerad ss. naturaprestation). G1R 17: 207 (1545). Emeddan jagh dem högre priss satte, änn marcktgången var ij Hamburgh. OxBr. 11: 417 (1627). När säden sälies efter marktgången, så sker soldaten intet förnähr. RP 11: 431 (1646). Oindelte Cronebönder betala deras afrad in natura eller efter Marckgången. Abrahamsson 143 (1726; efter handl. fr. 1698). SFS 1911, nr 62, s. 2.
Ssgr (kam.): MARKEGÅNGS-DEPUTERAD, m. om de personer som utsetts att fastställa markegångstaxan inom ett markegångsdistrikt. Markegångs-Deputerades protokoll. SFS 1855, nr 71, s. 7. —
-DISTRIKT. distrikt (vanl. omfattande ett län) som utgör en enhet med avs. på markegångspris. SFS 1855, nr 33, s. 2. —
-LISTA, r. l. f. jfr -taxa. ResolKrigsbefBesvär 1739, s. C 2 b. —
-NÄMND, r. l. f. fögderivis utsedd nämnd för uppgörande av prislistor till ledning vid markegångssättningen. SFS 1911, nr 62, s. 3. —
-PERSEDEL. vara för vilken markegångspris fastställes. Branting Förf. 2: 344 (1829). —
-PRIS, n. VDAkt. 1718, nr 328. —
-SÄTTNING. (förrättning för) fastställande av markegångstaxan; stundom konkretare: markegångspris, markegångstaxa. Schultze Ordb. 3926 (c. 1755). Grundskattens utgörande efter de årliga Markegångs-sättningarne. SPF 1840, s. 22. SFS 1918, s. 373. —
-TAXA. angivande markegångspriserna. 2RARP I. 2: 353 (1720). —
-VÄRDE. ngts värde beräknat efter gällande markegångspris; äv. närmande sig bet.: markegångspris. SFS 1855, nr 33, s. 3. Cannelin (1921).
Avledn.: MARKGÅNGIG l. MARKGÄNGIG, adj. (-gångig 1624 (: marggångitt, n. sg.)—1717. -gängig 1719) [jfr t. marktgängig] (†) om pris: som är överensstämmande med allmänna marknadspriset l. i enlighet med markegångstaxan; särsk. i uttr. efter markgångigt pris o. dyl. l. (elliptiskt härför) efter markgångigt l. (enbart) markgångigt, enligt gällande (markegångs)pris. AOxenstierna 2: 633 (1624: marggångitt). Han sellier Kopparen .. effter marckgångigt. HSH 30: 22 (1634). Efter det markgångige priset. LMil. 4: 1617 (1717). Det i länet markgängige priset. 2RA 1: 54 (1719).

 

Spalt M 329 band 16, 1942

Webbansvarig