Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARKOMANNER mar1kωman4er l. -ko- l. -kå-, sbst. pl.
Ordformer
(-man- c. 1700. -mann- c. 1700 osv.)
Etymologi
[av t. markomannen, lat. marcoman(n)i, gr. μαρκομάννοι; bildat till MARK, sbst.1, o. MAN, sbst.2]
hist. visst germanskt folkslag tillhörande svebernas folkstam, vid tiden för Kristus’ födelse boende i Böhmen. Isogæus Segersk. 1224 (c. 1700). Grimberg VärldH 4: 539 (1930).
Avledn.: MARKOMANNISK, adj. hist. Liljegren Runl. 21 (1832).

 

Spalt M 345 band 17, 1943

Webbansvarig