Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARLE, sbst.2
Etymologi
[möjl. av fr. dial. marle, dialektal sidoform till mâle, man, hanne, tappända på värktyg, skänkel på sax o. d., substantivering av mâle, adj., manlig, av lat. masculus (se MASKULIN); jfr med avs. på formen mnl., ä. holl. marle, manlig]
(†) = DRÄNG 3 c. Rinman 1: 451 (1788).

 

Spalt M 348 band 17, 1943

Webbansvarig