Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MAROTT marot4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -er.
Ordformer
(äv. med fransk stavning marotte)
Etymologi
[av fr. marotte, eg. diminutiv av kvinnonamnet Marie (jfr MARIONETT)]
1) (i fråga om ä. förh.) narrstav, narrspira. Dalin Vitt. 5: 520 (1767). Hirn Barnlek 10 (1916).
2) (numera bl. arkaiserande) narraktighet; ”käpphäst”. Den Marotte (dvs. vurmen att samla ”slagur”), för hvilken gubben var känd. Tersmeden Mem. 4: 70 (1749). Hallström G3 79 (1918).

 

Spalt M 356 band 17, 1943

Webbansvarig