Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARRONG maroŋ4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. med fransk stavning marron l. maron)
Etymologi
[av fr. marron; jfr it. marrone; av ovisst urspr.]
1) handel. visst slags stora, nästan runda äkta kastanjer (se KASTANJ 2); i sht i pl. ConvLex. (1823). Sjöberg Singstock 325 (1832). VaruhbTulltaxa 1: 45 (1931).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) stor, rund hårlock; i pl. LandtmBrNatKläd. 4 (1773).
Ssgr: (1) MARRONG-BRUN. kastanjebrun. Marklin Illiger 83 (1818). —
(1) -BRUNT, n. kastanjebrun färg; färgämne för dylik färg. NF 2: 1195 (1878). —
(2) -NÅL. (förr) ett slags stor hårnål. Levertin Gest. 210 (cit. fr. 1780). Som officer hade (jag) friseradt pudradt hår, med ett par .. stora kanonlockar, uppfästade med marongnålar vid öronen. Wingård Minn. 2: 15 (1846). FoU 17: 117 (1904).

 

Spalt M 357 band 17, 1943

Webbansvarig