Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTIS- mar3tis~.
Etymologi
[av lat. Martis, gen. av Mars, namn på romarnas krigsgud (jfr MARS, sbst.1). — Jfr MARTIALISK, MARTISK]
i ssgr: som tillhör l. lyder under guden Mars; bildl.
Ssgr: MARTIS-BUSS, m. (†) krigsbuss. Chydenius 21 (1765). —
-GOSSE. (tillf.) om ung krigsman. Ett par unga Martis-gossar. Snoilsky 2: 100 (1881; om fänrikar). —
-SON. (i vittert spr., ofta ngt skämtsamt) om ung krigare, särsk. officer. Andersson (1845). Jolin Ber. 2: 125 (1872). Hösten 1800 afreser vår unge martisson, ångerköpt och litet ängslig. Ramsay Skugg. 164 (1917).

 

Spalt M 377 band 17, 1943

Webbansvarig