Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MASSIKOT mas1ikå4, r. l. m. (Wallerius osv.), förr äv. n. (Möller (1790), Heinrich (1828)); best. (ss. r. l. m.) -koten -kå4n; förr äv. MASTIKOT, r. l. m.
Ordformer
(massekat 1578 (: Massekaten ferge). massekot 1578 (: Massekotz ferge). massikot (-c-, -tt) 1789 osv. mastichot 1768. mastikot (-c-) 1780—1855)
Etymologi
[jfr t. o. eng. massicot (ä. eng. masticot(e)); av fr. massicot (ä. fr. masticot), av it. marzacotto, ett slags fernissa, av span. mazacoet, soda, ett slags murbruk, möjl. av arab. urspr.]
(i sht äldre) benämning på blygult; särsk. i uttr. gul massikot; förr äv. i uttr. vit l. röd massikot, om andra modifikationer av blyoxid. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 337 (1768). VaruhbTulltaxa 1: 136 (1931).
Ssg: MASSIKOTEN- l. MASSIKOTS-FÄRG. (-färge) (†) = massikot. TullbSthm 21/8 1578.

 

Spalt M 434 band 17, 1943

Webbansvarig