Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MASTODONT mas1todon4t l. -tå- l. -tω-, m. l. r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer stundom i den nylat. formen mastodon. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 307. Därs. 308 (: Mastodonben). Ekbohrn (1904).
Etymologi
[jfr d. mastodont, t. mastodon (pl. -onten), eng. mastodon, fr. mastodonte, nylat. mastodon; bildat 1806 av den fr. naturforskaren G. Cuvier av gr. μαστός, spene, bröst, juver, o. ὀδούς (gen. –όντος), tand; djuret hade spenlika knölar på kindtänderna]
1) individ l. art av det fossila, med elefanterna besläktade däggdjurssläktet Mastodon Cuv. Stiernstolpe Cuv. 70 (1821). Rebau NatH 1: 255 (1879). FoFl. 1926, s. 79.
2) bildl., om stor l. klumpig person l. sak. SDS 1904, nr 172, s. 9 (om pansarskepp). Hellström Storm 335 (1935; om kvinna).
Ssgr (till 1): MASTODONT-ARTAD, p. adj. —
-BEN. —
-KRAFT. (tillf.) bildl.: jättekraft. FWScholander (1878) i Jolin 229.
Avledn.: MASTODONTISK, adj. till 1, bildl.: ofantlig, jättestor. Blomberg Landsv. 149 (1927). Den mastodontiska envishet, som är ett av .. (N. N:s) mera markanta drag. AB(B) 1932, nr 14, s. 12.

 

Spalt M 443 band 17, 1943

Webbansvarig