Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MATERIAL, adj.; numera bl. i ssgr MATERIAL- mat1eria3l~.
Etymologi
[jfr t. o. eng. material; av senlat. materialis, hörande till materien; avledn. av MATERIA. — Jfr MATERIELL, adj.]
(† utom i ssgr) materiell (se d. o. 1); motsatt: formal. Redan ganska tidigt .. (uppkom) en polytheistisk dyrkan af sjelfva den materiala Naturen, såsom sådan. Atterbom PhilH 334 (1835). Boström 2: 106 (1838).
Ssgr: MATERIAL-BESTÄMNING. filos. materiell bestämning (se materiell, adj. 7). NF 10: 1102 (1886). —
-PRINCIP.
1) filos. inom den skolastiska filosofien, om det i alla kroppar ingående gemensamma urämnet; motsatt: formalprincip. Lidforss Dante II. 3: 10 (1902).
2) teol. dels inom den luterska kyrkan, om Luthers religiösa, från aposteln Paulus härstammande huvudtes att människan på grund av Kristus’ förtjänst rättfärdiggöres gm tron allena, dels inom den katolska kyrkan, om tesen om människans förmåga att gm egna gärningar bidraga till sin rättfärdiggörelse. Cornelius LbKyrkoh. 62 (1860). Pleijel KyrkBekänn. 5 (1941).

 

Spalt M 491 band 17, 1943

Webbansvarig