| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MATTIGHET mat3ig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (Tranæus).
1) = MATTHET 1; förr äv. i pl., om känslor l. anfall av matthet. Kring Hiertat (hade han) swåra ängzligheter och mattigheeter. Tranæus Medewij 67 (1690). En .. stor mattighet öfverföll honom. Dalin Vitt. I. 3: 154 (1743). Hedberg Räkn. 24 (1932).
3) (mindre br.) = MATTHET 3. SvLittFT 1836, sp. 203. Slutet af 1300-talet .. förråder (i vår kulturhistoria) en viss mattighet och .. benägenhet för upplösning af de gamla förhållandena. Hildebrand Medelt. 1: 61 (1879). SvH 2: 480 (1905).
4) (†) brist på inre kraft; maktlöshet; svaghet; jfr MATT, adj.2 4. RARP 9: 424 (1664). Thet Danska krijget .. hade .. på bägges sijdor förorsakat så stoor mattigheet, at (osv.). Widekindi KrijgH 470 (1671). Riksens stora beswär, trångmål, mattighet och kraftlöshet. HC11H 10: 149 (1680). Då de .. bestridde .. (sanningen) med skäl, hvilkas mattighet beviste ogrunden af deras egna satser. LBÄ 1: 39 (1797).
Spalt M 516 band 17, 1943