Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEDE me3de2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(mede 1554 (: Timber mede) osv. medje 1764. mee 1723)
Etymologi
[sv. dial. mede, meda, mee; jfr nor. mede; till stammen i MED, sbst.2 Anm. Ordet ingår ss. senare ssgsled i FÄLLE-MEDE, som betecknar ett på särskilt sätt l. för särskilt ändamål konstruerat redskap av hithörande slag]
(i vissa trakter) vid timring av vägg använt tvågrenat redskap (av stål l. järn) för uppritande av konturerna till en mot en underliggande stocks övre yta svarande urtagning i närmast överliggande stock, timmerdrag, dragjärn; jfr RI, VRETE. BoupptToftnäs 1723. Rig 1933, s. 52.
Ssg (i vissa trakter): MED-DRAG. [jfr nor. meddrag]
1) = mede, sbst.2 KrigVAT 1845, s. 473.
2) den ränna l. urholkning som göres med en ”mede”. Wetterbergh Altart. 388 (1848). Fatab. 1907, s. 42.

 

Spalt M 592 band 17, 1943

Webbansvarig