| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDELÅLDER me3del~ol2der, r. l. m. l. f.; best. -n ((†) -dren Brobergen 225 (1708), Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 51 (1834)).
1) den del av en människas liv som bildar ett skede mellan ungdomen o. ålderdomen; numera företrädesvis tänkt ss. åldern mellan omkr. 35 à 40 o. 55 à 60 år; äv. (i sht i best. form) konkret, om den kategori av personer som har denna ålder; jfr MEDELTID, sbst. 1 b. Vara av medelålder. Han är redan över medelåldern. Brobergen 225 (1708). Sommaren liknar medelåldren; Då växa trän och Orter. Biberg Linné Oec. 21 (1750). I ledband barnet förs, och gubben går på krycka, / Men medelåldren bör jämt ragla — så gör jag. Bellman (BellmS) 4: 152 (1771). Han fick den visdom lyckligt samla, / Som vördad lyser hos de gamla, / Och medelåldren sällan når. Lenngren (SVS) 1: 54 (1775). För oss, i medelåldern, är den (dvs. ovissheten) livets charm. Hellström Malmros 85 (1931). — särsk.
a) i gen. medelålders (jfr b slutet), närmande sig l. övergående i adjektivisk anv.: som är av medelålder. En medelålders gift kaar. Schück VittA 3: 229 (i handl. fr. 1669). Miss Sophie Semenoff .. är redan något medelålders, men ännu vacker. AGeijer (1846) i Solnedg. 3: 78. Värdinnan, en medelålders kvinna med kloka vinnande anletsdrag. Rydberg Vap. 7 (1891). Två medelålders, redan grånade herrar. Siwertz JoDr. 366 (1928).
b) skogsv. i utvidgad anv., om viss tid i ett träds l. trädbestånds utveckling, infallande ungefär mellan den tidpunkt då klenare gagnvirke kan utvinnas o. den tidpunkt då de värdefullaste dimensionerna uppnåtts. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 337 (1857). Björkman Skogssk. 21 (1868). särsk. i gen. medelålders (jfr a), närmande sig l. övergående i adjektivisk anv. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 244 (1857). Medelålders skog. HbSkogstekn. 91 (1922).
2) (†) = MEDELTID 2. SvMerc. 3: 133 (1757). Medelåldrens långa, blodiga natt. Tegnér FilosEstetSkr. 145 (1801). Gundberg Tegel 1 (1860).
3) genomsnittsålder. Hellstenius BefolknStat. 151 (1874). Medelåldern för inträdet i äktenskap var (1882) för mannen 30 år och för kvinnan 27 1/2 år. Aldén Medb. 1: 8 (1884; 2 uppl.).
-MAN, m. (numera mindre br.) Bladh (o. Hornstedt) 69 (1800). En nära 90:årig man frisk och liflig och glad som en yngling, verksam och kraftfull som en medelåldersman. 2SAH 8: 311 (1817). Östergren (1932). —
(1 b) -SKOG. (numera knappast br.) skogsv. Arrhenius Jordbr. 3: 209 (1861). Björkman Skogssk. 66 (1868).
1) (numera mindre br.) till 1: som är av medelålder, medelålders. KKD 5: 72 (1710). Barn som eij fylt 11 år, ungt folk emellan 11 och 25 år, medelåldrigt emellan 25 och 50 samt gammalt folk öfver 50 år. PElvius (1746) i Fennia XVI. 2: 76. Hennes gång liknade mindre en graciös flickas än en medelåldrig torpares. Hedenstierna FruW 187 (1890). Östergren (1932).
2) (†) till 2: som gäller medeltiden, medeltids-. Inledning Til den Nya, Medelåldriga Och Äldsta Geographien. Lenæus Hübner (1763; boktitel). —
MEDELÅLDRING, m.||ig. (mera tillf.) till 1: medelålders person. (Du) är raskare än många medelåldringar och vill kanske leva än en tid. Högberg Utböl. 2: 197 (1912). Wrangel FornTid. 246 (1926).
Spalt M 630 band 17, 1943