Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEDGÖRLIG me3d~jö2rlig, äv. (i vissa trakter) mä3d~, vard. äv. me3~ l. mä3~, l. ~jœ2r-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. medgørlig (lånat från sv.); till MED, prep. o. adv., o. GÖRA, v.1 (i sådana uttr. som att göra det l. det med ngn, vara lätt osv. att ha att göra med, se GÖRA, v.1 IV 1 e, h)]
1) om person: som är lätt att komma till rätta med, som (i visst fall l. i allm.) är lätt att förmå till att gå med på ngt l. att göra ngt efter ens önskan l. att ge med sig o. d., som gärna ger efter l. faller undan för l. fogar sig efter andra, (beskedligt) tillmötesgående, foglig, eftergiven, undfallande; äv. i utvidgad anv., om sinnelag o. d. Lindfors (1824). Manderström och Lagerstråle läto sig .. icke öfvertalas att stanna kvar (i regeringen). Ugglas och Abelin voro mera medgörliga. De Geer Minn. 2: 73 (1892). Ett magasin .. där de .. är medgörliga med krediten. Wägner Norrt. 16 (1908).
2) om sak: som är möjlig l. lätt att komma till rätta med; numera bl. tillf., uppfattat ss. bildl. anv. av 1. Törneros Brev 1: 243 (1825; uppl. 1925). Choleran, som dock här var temligen medgörlig. VexjöBl. 1835, nr 1, s. 1. Svenska språket är smidigt och medgörligt i fråga om sammansättningar. Cederschiöld Framtidssv. 51 (1917).
Avledn.: MEDGÖRLIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara medgörlig.
1) till 1. ObjGästen 1829, nr 44, s. 2. Wingård Minn. 2: 12 (1846). Hellström Malmros 217 (1931).
2) (mera tillf.) till 2. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 171.

 

Spalt M 643 band 17, 1943

Webbansvarig