| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
1) (†; se dock slutet) till I 3: leva tillsammans l. samtidigt med ngn l. ngt; äv. med obj. Wolfens lärjungar efter hans död tyckas vara bättre än de, som han sjelf medlefde. SvMerc. 1: 303 (1755). Geijer I. 5: 423 (1847; bildl.). särsk. [jfr t. mitlebende(r), m.||ig.] (numera bl. tillf.) i p. pr.: som lever samtidigt (o. har mer l. mindre nära beröring) med ngn; vanl. liktydigt med: (ngns) samtida; vanl. i substantivisk anv. 2Saml. 6: 171 (1749). Denna fördelen gör K. Maj:ts regering ljufligare och dyrbarare för medlefvande och efterkommande. Höpken 2: 202 (1755). Människan är icke alltid riktigt ”snäll” mot sina medlefvande i jämmerdalen. Ericson Fågelkås. 2: 158 (1907).
2) till I 4: på ett levande sätt deltaga (i ngt), gm inlevelse sätta sig in (i ngt), leva med (i ngt); numera företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst. Gellerstedt Glänt. 100 (1909). Det personliga medlefvandet i de diktade gestalternas själsstrider. 2NF 32: 451 (1921).
Avledn. (till -leva 1): medlevare, m.||ig. (†) person som ngn lever tillsammans med. Wallenberg (SVS) 1: 304 (1771). —
(I 4) -LEVNAD. (mera tillf.) vbalsbst. till med-leva 2. (Zangwills) arbeten äro öfverrika på åskådligt tecknade och genom innerlig medlefnad förstådda gestalter. 2NF 33: 688 (1922). —
2) hysa medlidande (med ngn). Swedberg Ordab. (1722). Schultze Ordb. 2760 (c. 1755). Boëthius Kant 11 (1797). —
(I 4) -LIDAN, r. l. f. [jfr d. medliden, t. mitleiden; jfr medlidande, sbst.] (†) medlidande; äv. övergående i bet.: mildhet, barmhärtighet, skonsamhet (se medlidande, sbst. 2 c). Bullernæsius Lögn. 280 (1619). Widekindi G2A 64 (c. 1676). Schenberg (1739).
Ssgr (†): medlidan(s)-värd, adj. (-lidan- 1716. -lidans- 1788) [jfr t. mitleidenswert] beklagansvärd, ömkansvärd. Stiernman Com. 6: 284 (1716). Detta medlidansvärda människjoslägtet. Oldendorp 2: 13 (1788).
Spalt M 673 band 17, 1943