| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
1) (†) om person l. kroppsdel o. d.: som lider l. känner smärta (om kroppsdel äv.: utsatt för viss sjukdom o. d.) gemensamt med ngn annan l. ngt annat. Lundberg HusdjSj. 201 (1868). särsk. [jfr nylat. nervus sympathicus] i uttr. medlidande nerven, sympatiska nerven, gränssträngen. Hernquist Hästanat. 79 (1778).
2) som känner medlidande med ngn, deltagande, medlidsam; dels (numera företrädesvis) om ngns sinnelag, hjärta o. dyl. l., i utvidgad anv., om blick l. gest l. handling o. d.: som vittnar om medlidande, full av medlidande; dels (numera föga br.) om person. 1Petr. 3: 8 (NT 1526). Et medlidande hiärta. Dalin Hist. III. 2: 79 (1762). Hur medlidande såg han på den Gudlösa Främlingen. Eurén Kotzebue Cora 103 (1794). En medlidande blick. Hagberg Pred. 5: 77 (1819). särsk. (numera föga br.) = medlidsam slutet. Then miskundsamme och medhlijdande Samaritanen. Phrygius HimLif. 159 (1615). RiksRådet Grefve Stockenström var mot alla menniskor medlidande, hjelpsam, vänlig (osv.). Rosenstein 1: 182 (1790). Stiernstolpe Arndt 1: 103 (1807). —
(I 4) -LIDELIG, adj.; adv. -ligen, -ligit. [jfr ä. d. medlidelig, ävensom medlidande, sbst.] (†)
1) som känner medlidande, medlidsam; äv. övergående i bet.: (på grund av medlidande benägen att vara) mild l. barmhärtig l. överseende l. skonsam o. d. Schroderus Albert. 3—4: 335 (1638). VDAkt. 1696, nr 332.
(I 4) -LIDELSE. [jfr d. medlidelse, ävensom medlidande, sbst.] (†) medlidande. Wiræus EPedersdr C 1 a (1667). Boëthius Kant 13 (1797).
Ssg: medlidelses-värd, adj. (†) beklagansvärd, ömkansvärd. Sturzen-Becker i NordLitTid. 1846, sp. 111. —
(I 4) -LIDIG. [jfr ä. d. medlidig; efter t. mitleidig; jfr medlidande, sbst.] (†) medlidsam. G1R 17: 625 (1545). Därs. 18: 263 (1547).
Spalt M 674 band 17, 1943