Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEDÖMKSAM me3dömk~sam2, äv. (i vissa trakter) mä3d-, äv. 3~20, förr äv. MEDYNKSAM, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
(i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) medlidsam. Rauman Ryning A 3 b (1611). (Ett ädelt hjärta) kan omöjeligen anse någons fel .. med andra än medömksama ögon. Dalin Vitt. II. 6: 52 (1736). Medömksamma känslor. Wetterbergh Genrem. 152 (1842). — särsk.
a) med bibet. av viss ringaktning. Bergklint Vitt. 237 (1772). (Kellgren) log medömksamt åt detta ärliga göthiska högmod. Stenhammar 303 (1798). BEMalmström 7: 224 (1857).
b) (†) = MEDLIDSAM slutet. Lælius Jungf. E 7 a (1591). Gudarna som hafva betagit mig Mentor, hafva doch varit medyncksamme, i det de beskiärt mig uti eder ett annat understöd. Ehrenadler Tel. 59 (1723). Remmer Tart. 55 (1820).
Spalt M 696 band 17, 1943