Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENAGE, r. l. m. (Bergv. 1: 228 (1664), Stiernman Com. 6: 111 (1712)) l. n. (HH XVIII. 4: 56 (1712), Sahlstedt (1769)); best. -en resp. -et.
Ordformer
(men- 1664—1769. min- 1702—1715. -age 1664—1769. -agie 1685—1715. -atie 1702)
Etymologi
[jfr dan. o. t. menage; av fr. ménage, hushåll, sparsamhet, av gallorom. mansionaticum, till senlat. mansionaticus, till lat. mansio, bostad, eg.: kvarblivande, till manere, förbliva (jfr PERMANENT)]
(†)
1) hushåll; matlag; äv. i uttr. komma i menage med ngn, komma att tillhöra samma hushåll l. matlag som ngn. Samma dagh flyttade jagh till Fieder Makaritz i qvarter, då jagh och kom i minagie medh leut. Barckman. HH XVIII. 4: 56 (1712). Hålla eget menage. Sahlstedt (1769).
2) sparsamhet; hushållning (se d. o. 4). Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1908; bet. oviss). Commissionen .. hafwer brukat all möjelig menage och sparsamhet. Stiernman Com. 5: 249 (1691). (Besparing här) vore ett skadeligit menage. 2RA 2: 139 (1727). Sahlstedt (1769).
3) i uttr. med god menage, fördelaktigt, med (gott) utbyte. Bergv. 1: 228 (1664).

 

Spalt M 778 band 17, 1944

Webbansvarig