Publicerad 1944 Lämna synpunkter MENGEL mäŋ4el (mä`ng´l Dalin 2: 769), sbst.2, r. l. m. (Berzelius Brev 9: 167 (1817)); best. -n. Etymologi [av t. mengel, av ovisst urspr.] (numera bl. tillf.) tekn. o. färg. kasselgult. VetAH 1804, s. 291. 2NF 31: 1284 (1921). Spalt M 784 band 17, 1944 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se