Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENTAL mänta4l, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. mental; av nylat. mentalis, till lat. mens (gen. mentis), själ, sinne (jfr MANA, v.1)]
(i sht i fackspr.) som har avseende på själslivet, själslig, psykisk. Mitt lidande som är mera mentalt än fysiskt. Tegnér (WB) 7: 470 (1834). Mentala rubbningar. Wigert PsykSj. 1: 134 (1924). — särsk.
a) i uttr. (den) mental(a) bön(en), om en ordlös, innerlig bön; kontemplation; extas (se d. o. 2). Lamm Swedenbg 14 (1915). Dens. UpplRom. 1: 12 (1918).
b) [efter nylat. reservatio mentalis] (†) om förbehåll (jfr d. o. 2 b): i tankarna l. sinnet, tyst; hemlig; i uttr. mental reservation, mentalreservation. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1868, 1904).
Ssgr: MENTAL-HYGIEN. (i fackspr.) internationell rörelse (uppkommen 1908 i Förenta staterna) som arbetar för den enskilda människans själsliga välbefinnande (t. ex. gm yrkeshygien, råd vid yrkesval, friare former för sinnessjukvård). SvD(A) 1934, nr 127, s. 1. —
(b) -RESERVATION. [jfr t. mentalreservation] teol. o. jur. tyst förbehåll (se d. o. 2 b). Ekbohrn (1868, 1904).

 

Spalt M 804 band 17, 1944

Webbansvarig