Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MERKUR märkɯ4r l. mær-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; förr äv. MERKURIUS, r. l. m.
1) (numera knappast br.) kvicksilver; äv.: kvicksilverhaltigt läkemedel, kvicksilverpreparat. Vij see, huru Mercurius i Barometern faller .. neder i kuppen, då dunstigt och tungt väder blifver. Tiselius Vätter 1: 99 (1723). VeckoskrLäk. 1: 249 (1781). Cannelin (1921).
2) om ett ytterst flyktigt ämne som av alkemisterna antogs ingå som en beståndsdel i alla ämnen, särsk. i metaller. Den gamla alkemistiska satsen, att allt i naturen består af merkyr, salt och svafvel. Ling Edd. 39 (1820). 3UB 4: 709 (1928).
B (kem. Anm. Ssgrna beteckna ämnen som äro förenade med tvåvärt kvicksilver; jfr C): MERKURI-FÖRENING. konkret; jfr förening 6. Rosenberg OorgKemi 465 (1888). —
C (kem. Anm. Ssgrna beteckna ämnen som äro förenade med envärt kvicksilver; jfr B): MERKURO-FÖRENING. konkret; jfr förening 6. Rosenberg OorgKemi 465 (1888). —
Spalt M 829 band 17, 1944