Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METAMORFISK met1amor4fisk l. me1-, adj.
Etymologi
[jfr t. metamorphisch, eng. metamorphic, fr. métamorphique; av META- o. gr. μορφή, form, gestalt; jfr METAMORF, METAMORFISM, METAMORFOS]
1) (i fackspr.) karakteriserad av l. omvandlad gm metamorfos, förändrad till form o. struktur, metamorfoserad, metamorf. Metamorfiska bärgarter. Berzelius Brev 10: 41 (1830; om knopputveckling hos växter). Metamorfisk vinsyra. Dens. ÅrsbVetA 1837, s. 228. Lindström Lyell 10 (1857; om bärgart).
2) som orsakar metamorfism l. metamorfos. När den metamorfiska verksamheten har arbetat i en större skala, så sträfvar den att fullkomligt förstöra alla bevis på sin utvecklings-tid. Lindström Lyell 264 (1857). —

 

Spalt M 880 band 17, 1944

Webbansvarig