Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MEZZANIN mät1sani4n l. mäs1a-, l. met1–resp. mes1-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. meza-)
Etymologi
[jfr t. mezzanin, eng. mezzanine; av fr. mezzanin, av it. mezzanino, dimin. av mezzano, belägen i mitten, av lat. medianus (se MEDIAN)]
byggn. mellanvåning, lägre än de närmast över o. under belägna, med små kvadratiska l. liggande rektangulära fönster o. vanl. utgörande andra våningen i ett större hus, halvvåning; entresoll- (våning); äv. om låg avslutande övervåning. Palmstedt Res. 28 (1778). Två våningar jämte ett par instuckna mezzaniner. Hahr ArkitH 350 (1902). — särsk. (†): mezzaninfönster. Stål Byggn. 2: 30 (1834). Dalin (1871).
Ssgr: MEZZANIN-FÖNSTER. fönster i mezzanin; äv.: litet, fyrkantigt fönster uppöver ett större, halvfönster. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 1, s. 42. NoK 89: 10 (1928). —
-VÅNING. mezzanin. Wieselgren Bild. 203 (1882, 1889).

 

Spalt M 906 band 17, 1944

Webbansvarig