Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MILANES mil1ane4s l. mi1-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; l. MILANESARE mil1ane3sare2 l. mi1-, l. 10400, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =. Anm. Pl. milaneser kan i ä. tid möjl. hänföras till en icke anträffad sg. milaneser.
Ordformer
(milanes 1889 osv. milanesare 1891 osv. milaneser, pl. 1610 osv.)
Etymologi
[jfr t. milanese, milaneser; avledn. av MILANO]
invånare i Milano; person från Milano. Schroderus Sleid. 167 (1610). Grimberg VärldH 6: 93 (1935).
Ssg: MILANES- l. MILANESER-STÅL. (milanes- 1782. milaneser- 1788) (förr) milanostål. Rinman JärnH 897 (1782). —

 

Spalt M 943 band 17, 1944

Webbansvarig