Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINIGE, poss. pron. pl.
Etymologi
[efter t. meinige, pl. till meinig, avledn. av mein (se MIN, poss. pron.)]
(†) i uttr. de miniga, äv. ensamt miniga, de mina (se MIN, poss. pron. I 2). RARP 12: 210 (1675). Som iag eij kan se någon utväg här ved till minigas upkomst. UrFinlH 314 (1735).

 

Spalt M 1010 band 17, 1944

Webbansvarig