Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MIOCEN mi1oce4n l. -å- l. -ω-, adj. o. sbst., r.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. best. -en.
Etymologi
[jfr t. miozän, eng. miocene, fr. miocène; bildat av gr. μείων, mindre, o. καινός, ny (jfr KAINIT, sbst.2, KAINOZOISK), med syftning på att perioden är äldre än pliocenperioden. — Jfr EOCEN]
geol. o. paleont.
I. adj.: som tillhör l. har avseende på den näst yngsta epoken av tertiärperioden. De miocena lagren. Hammargren Jordkl. 84 (1854).
II. sbst.: den näst yngsta epoken av tertiärperioden. Lindström Lyell 97 (1857).
Ssgr (till I, II; geol. o. paleont.): MIOCEN-FORMATION(EN). jfr formation 2 a. Hammargren Jordkl. 84 (1854). —
-LAGER, n. JmtFmT 2: 211 (1901). —
-PERIOD(EN). Hammargren Jordkl. 84 (1854). —
-TID(EN). Nathorst JordH 920 (1894).

 

Spalt M 1054 band 17, 1944

Webbansvarig