Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MISSNE mis3ne2, r. l. m. l. f. (VetAH 1742, s. 285, SvNat. 1935, s. 106) l. n. (Gadd Landtsk. 2: 204 (1775), Lundström UngfinTon. 46 (1900)); best. -en resp. -et; stundom MISSNA mis3na2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(missna 1895. mis(s)ne 1732 osv.)
Etymologi
[sv. dial. missne, motsv. nor. misne; möjl. av ett (icke anträffat) fsv. mysne, till stammen i MOSSA; jfr MISSE, sbst.2, MÄSS, MÄSSJA, MÄSSNE]
(i vissa trakter)
1) kärrväxten Calla palustris Lin., kalla; jfr DRAK-ROT 1. Linné FlLapp. nr 320 (1737; fr. Västerb.). Calla, eller norrlänningarnas och finnarnas Missne, är så skarp, at när man biter uti henne, tycks hon vilja ta huden af tungan; ändock har dyr tid lärt folk gjöra bröd häraf. Dens. Diet. 2: 166 (c. 1750). SDS 1917, nr 143, s. 7. särsk. bot. allmännare; i ssgrna MISSNE-FAMILJ(EN), -VÄXT.
2) vattenväxten Menyanthes trifoliata Lin., vattenklöver, bläcken (se d. o. 1). Linné Skr. 5: 37 (1732; fr. Lappl.). Henriksson Hledn. 23 (1890; fr. Västerb.). jfr BOSKAPS-MISSNE.
Ssgr (i vissa trakter): (1, 2) MISSNE-BRÖD. (förr) (nöd)bröd bakat av mjöl av rotstocken av kalla l. vattenklöver. Linné Skr. 5: 129 (1732). Sundén (1887). —
(1 slutet) -FAMILJ(EN). bot. växtfamiljen Araceæ (varav i Sv. finnas tre släkten, Arum, Calla o. Acorus). 2NF (1912). —
(1, 2) -ROT. rotstock av kalla l. vattenklöver. Linné Skr. 5: 78 (1732). Hülphers Norrl. V. 1: 86 (1789). Västerb. 1927, s. 175. —
(1 slutet) -VÄXT. bot. växt tillhörande missnefamiljen. NormFört. 33 (1894). LmUppslB 598 (1923).

 

Spalt M 1094 band 17, 1944

Webbansvarig