| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MISS- ssgr (forts.):
-PRYDA. med saksubj.: vanpryda, misskläda; äv. bildl.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Weste (1807). Din vrede missprydde dig icke. Rydberg Sing. 19 (1857, 1865). Missprydande hårväxt. SvD(A) 1932, nr 354, s. 17. —
-RAND. i väv: rand där viss färg l. visst material fattas, felaktigt inslagen rand. Lagerlöf Berl. 2: 120 (1891). —
-REGERING. [jfr t. missregierung] (föga br.) vanskötsel av ett lands regering, vanstyre. De grekiska hospodarernas missregering (i Rumänien) fortfor. Nyström Svedelius 4: 134 (1890). 2NF 26: 573 (1917). —
-REKOMMENDERA. diskreditera; i sht i p. pr. i adjektivisk anv. AB 1897, nr 4, s. 2. Det var visst inte missrekommenderande att vara roddarmadam. Dagen 1900, nr 216 A, s. 3. —
-RIKTA. giva (ngt) en felaktig riktning; numera bl. med avs. på ngt abstrakt; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv.: förvänd, oriktig, olämplig. Missriktad vänlighet, iver, missriktat nit. En missriktad själsutveckling. 2SAH 30: 197 (1857). (Rena minnesläxor) nedtryckte och missriktade den naturliga utvecklingen. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 12. Missriktad humanitet. SvD(A) 1933, nr 74, s. 9. särsk. (†) med avs. på person l. sinne o. d. Emedan staten tror sig pligtig .. att tillse, det ingen af dess medborgare till sin uppfostran vårdslösas eller missrigtas. Frey 1841, s. 234. PT 1899, nr 245, s. 3. —
-RIKTNING.
1) (numera mindre br.) felaktig l. förvänd riktning (av utveckling, värksamhet o. d.). Utan tvifvel har Euphrosynes talang .. tagit en missriktning, vid hvilken (osv.). Runeberg 6: 236 (1832). Äfven om (den religiösa väckelse-)rörelsen mer eller mindre inslog en missriktning. 3SAH 17: 99 (1902).
2) konkretare: falskt betraktelsesätt o. d.; (religiös, vetenskaplig o. d.) riktning som representerar en förirring l. kommit in på villospår. I Kristi församling .. (förekomma) villfarelser och missriktningar, hvilka läraren i ordets och sanningens kraft måste öfvervinna. Flensburg KyrklT 109 (c. 1875). Bekämpa missriktningar inom filosofien. Östergren (1932). —
-RÅD. (†) farlighet l. fördärv? (Om allt går) såsom mig hafwer tycktz j sömnen; wille iag att wij acktade osz för miszrådh. Reenhielm ThViik. 57 (1680; isl. orig.: vandræde). —
-RÄKNA. [jfr t. missrechnen] refl.: begå fel vid räkning l. beräkning (av ngt), räkna orätt, räkna fel.
a) (numera bl. mera tillf.) i eg. anv. Schroderus Os. III. 1: 25 (1635). Efter en räknare ibland, besynnerligen i stora tal, kan missräkna sig, så är nödigt at han pröfvar om det är rätt eller orätt räknadt (osv.). Palmquist Räkn. 17 (1750). Jag missräknade mig på två kronor, som jag gav dig för mycket. Östergren (1932).
b) bildl., i fråga om felaktig bedömning av ngn l. ngt, särsk. av möjligheterna för ngt l. av ngns l. ngts kvalitet: räkna fel l. misstaga sig l. bedraga sig (på ngn l. ngt). Ehrenadler Tel. 470 (1723). På sitt folk och sitt mod kunde Carl Gustaf aldrig missräkna sig. 1SAH 3: 444 (1789, 1802). Polismästare Malmros (hade) missräknat sig ..: den socialdemokratiska avisan anslog ej den koncilianta ton, som under konferensen utlovats. Hellström Malmros 62 (1931). —
-RÄKNAD, p. adj.
1) (numera knappast br.) felaktigt (be)räknad.
a) i eg. anv., om summa l. ngt som representerar en dylik; jfr -räkna a. När skreffne summa ähr Missräcknat och bör .. wara .. 13031. KlädkamRSthm 1654, s. 510. KrigVAH 1816, s. 172.
b) bildl.; jfr -räkna b. Missräknade planer. Weste (1807). (Den ungerska statsförfattningen) hvilade .. på en förutsättning, hvilken befans vara missräknad. Svedelius Statsk. 3: 102 (1869).
2) om person l. publik o. d.: som svikits i sina förväntningar, besviken; jfr -räkning 3. AB(L) 1895, nr 275, s. 2. Och så började Debs tala. Jag måste erkänna, att jag sällan blifvit så missräknad. Koch EmigrLand 205 (1910). —
-RÄKNING.
1) (i sht i fackspr.) felaktig (be)räkning (av ngt), felräkning; vid (be)räkning begånget fel, räknefel. SthmTb. 28/1 1581. Hvardera Casseuren (har vid hamburgerbanken) 200 marks afskrifning för missräkning om året. Zettersten AnmMynt 70 (1768). Utnämningen grundar sig i öfrigt på en missräkning vid rösternas summering. Tegnér (WB) 5: 369 (1825). Fråga om rättelse i missräkning vid verkstäldt skifte. SFS 1866, nr 76, s. 48. Östergren (1932). särsk. [jfr t. missrechnen ist keine (be)-zahlung, fr. erreur ne fait pas compte] (numera bl. jur.) i uttr. missräkning är ingen betalning o. d., för att beteckna att felaktigheter (aritmetiska räknefel, ofullständighet) i angivandet av en fordran nödvändiggöra rättelse, innan betalning må anses fullgjord l. för att skedd betalning skall kunna betraktas ss. definitiv. Fins något ware förseeth, så är miszräckning ingen bettalning. 3SthmTb. 1: 286 (1595). Missräkning är ingen betalning. Ehvar then finnes, bör then först rättas, och betalning sedan ther efter ske. UB 4: 8 (Lag 1734); jfr FörarbSvLag 5: 388 (1714) o. SFS 1877, nr 31, s. 53. Hernberg Rättsh. 24 (1922).
2) (numera föga br.) bildl.: förhållande(t) att misstaga sig l. bedraga sig på ngn l. ngt, misstag, oriktig beräkning, felberäkning. Den grufveliga missräkning, at sammanblanda ärliga Män med dem, som ej känna ära och redlighet. Tessin Bref 1: 265 (1753). Han trodde, att han skulle rikta sig på den affären, men det var en missräkning af honom. Dalin (1853).
3) felslagen förhoppning; besvikelse. PH 14: 628 (1790). Att hela kronobränningen var en enda stor missräkning för statsverket. 3SAH 6: 167 (1891). För mig var han en djup missräkning. Wägner Norrt. 158 (1908).
Ssg (till -räkning 1; i sht i fackspr.): missräknings-pänningar l. -pängar, pl. felräkningspänningar. BtRStP 1847—48, VI. 1: nr 15, s. 1. SvStatskal. 1921, s. 75. —
-SAKNA. (†) livligt känna förlusten av (en avliden person). The fattige som henne miszsakna, (hava) vtan twijfwel högh och stoor Orsak .. öfwer hennes hastige Frånfälle sigh at beklaga. Zephyrinus GGustafsdr D 1 b (1667). —
-SE. [jfr t. missehen] (†) refl., äv. tr. (i absolut anv.): se falskt l. fel, bedragas av sina ögon. JGOxenstierna Dagb. 134 (1770: misseende, vbalsbst.). Nordforss (1805; refl.). Han missåg ej. JGOxenstierna 4: 394 (1815). WoJ (1891; refl.). —
-SINNIG. (†) ond l. förtretad (på ngn). Såsom thet ock händer med oss i thetta menniskliga omgänget, att hwem wij äre missinnige och wrede uppå, thee kunna (osv.). KyrkohÅ 1931, s. 236 (1540). —
-SKAPT l. -SKAPAD, p. adj. [jfr fsv. misskapa, vanskapa, vanställa] (numera knappast br.) vanskapt, vanskaplig. JGOxenstierna 4: 64 (1815). (Edvard V:s) misskapade, men högt begåfvade och ärelystne farbroder, Richard af Gloucester, utropades till konung. NF 4: 548 (1881). —
-SKRIVA.
1) tr.: skriva (ngt) felaktigt; numera bl. om på bristande uppmärksamhet beroende skrivning av visst ord l. viss bokstav o. d. i stället för ett annat ord osv.; nästan bl. i pass., särsk. i p. pf.: felskriven. HSH 7: 56 (1593). Det är möjligt, att Marullus är misskrifvet för Marcellus. Agardh ThSkr. 3: 47 (1846).
2) (numera bl. mera tillf.) refl.: (på grund av bristande uppmärksamhet) skriva fel, göra sig skyldig till felskrivning(ar). Der till swarade han, sigh hafua giordt dhet (dvs. ryckt ut ett blad ur kyrkoboken) för dhen orsak, att han hade sigh miss skrifwitt. VDAkt. 1670, VisitProt. s. 144. Östergren (1932). —
-SKYNDARE. (†) person som tillskyndar en annan ont, missunnare, klandrare. ALaurentii Fischer 2Föret. 2 a (1618). —
-SKÖTA, -sel (Östberg Vel. 94 (1894) osv.). vansköta, vanvårda; äv. refl.: icke sköta sig. Missköta sig i tjänsten. Skogvakt. 1891, s. 67. Egendomen är för närvarande mycket misskött och befinner sig i dålig växtkraft. PT 1913, nr 65 B, s. 1. Han tröttade ut sig, misskötte sin sjukdom. Siwertz Sel. 2: 66 (1920). —
-SMAK. (†) avsmak, motvilja. Han kunde gifva hänne .. så stor missmak för olydna, at hon (osv.). Fabricius Amar. 70 (c. 1740). Hoffmann Förnöjs. 314 (1752).
Spalt M 1095 band 17, 1944