Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MITRA mi4tra, äv. 32, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Sundén (1887) osv.) ((†) -er JGOxenstierna 4: 100 (1815)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. mitra, eng. o. fr. mitre; lat. mitra, av gr. μίτρη]
1) (i fråga om förh. i den klassiska forntiden) bälte, skärp, bindel; äv.: huvudbonad som hos grekerna bars blott av kvinnor o. hos vissa asiatiska folk såväl av män som av kvinnor. Gynther ConvHlex. (1846). SvUppslB (1934).
2) hög, spetsig huvudbonad hörande till biskopsskruden, biskopsmössa; jfr INFULA 2, KLOV-HATT. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Tegnér (WB) 5: 181 (c. 1825). År 1751, vid .. Adolf Fredriks kröning, .. upptager ärkebiskopen bruket af mitra. Branting TextilSkrud 62 (1920). Brilioth SvKyrkKunsk. 308 (1933). — jfr BISKOPS-, SILVER-MITRA. särsk.
a) (tillf.) övergående i bet.: biskopsämbete, biskopsvärdighet. Hellberg Samtida 8: 33 (1872). Beröfva en biskop mitran. Björkman (1889).
b) (tillf.) ss. beteckning för: biskop. Lundegård DrMarg. 2: 150 (1906).
Ssgr: A (föga br.): MITER-PRYDD, se B.
B: (2) MITRA-, stundom äv. MITRE-KRÖNT, p. adj. (mitre-) Wieselgren Paris Kim. 336 (1923). —
-PRYDD, p. adj. (miter- 1817—1891. mitra- 1900 osv.) särsk. till 1. Iduna 7: 70 (1817). —
(1) -SMYCKAD, p. adj. (mitra-) VLitt. 1: 487 (1902).
Avledn.: MITRERAD, p. adj. (†) till 2: beklädd med mitra. Agrell Maroco 2: 323 (1800, 1807). Möller (1807).

 

Spalt M 1124 band 17, 1944

Webbansvarig