Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MITRALJÖS mit1raljø4s, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(mitrailleuse 1871. mitraljös 1871 osv. mitrallieuse 1877)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. mitrailleuse, av fr. mitrailleuse, till fr. mitrailler, skjuta l. ladda med kartescher, till mitraille, skrot]
1) (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.) mil. snabbskjutande, helautomatiskt (urspr. flerpipigt) eldvapen av gevärs- l. grövre kaliber; jfr KULSPRUTA. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, Bil. 4, s. 38. 3UB 5: 513 (1926).
2) [jfr språkprovet från 1927 nedan; jfr äv. KANON-UGN] (numera föga br.) cylindrisk järnkamin avsedd för rumsuppvärmning, stundom äv. för kokning. BoupptVäxjö 1877. Carl Holmbergs (i Lund) intresse riktades först mot .. gjutjärnsspislar och ugnar .. En av dessa ugnstyper gav han på det krigiska 1870-talet den ännu allmänt härskande benämningen Mitraljösen. LD 1927, nr 71, s. 5. SvUppslB (1934).
Ssgr (till 1; numera knappast br.): MITRALJÖS-BATTERI. jfr batteri 2. WoJ (1891). IllMilRevy 1899, s. 21. —
-ELD. jfr eld 9 b. WoJ (1891). —
-KANON~02. automatkanon. AB 1898, nr 113 A, s. 3. —
-KULA. jfr kula, sbst.3 2. Björkman (1889). IllMilRevy 1899, s. 21. —
-MEKANISM. WoJ (1891).

 

Spalt M 1125 band 17, 1944

Webbansvarig