Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MJÄLG mjäl4j l. mjäl4g, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -ar; l. MJÄLGA mjäl3ja2 l. mjäl3ga2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) brant stupande strand vid vattendrag, uppkommen därigm att vattnet skurit in i den av (mjöl)fin sand (mjälg) bestående strandbädden, som sedan rasat, nipa. Linné Ungd. 2: 354 (1734). Strömmen (i östra Dalälven) slår .. vid hög flod våldsamt mot den uppståndna mjälgen. DN 1903, nr 11899 B, s. 1. Forsslund ValborgsmKorsm. 68 (1932).
Spalt M 1149 band 17, 1945