Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOABIT mω1abi4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. moabiter, eng. moabite, fr. moabites, pl., om folket; till MOAB, namn på ett öster om Döda havet boende forntida judiskt folk]
(i fråga om ä. förh. i Palestina) person tillhörande Moabs folk; i sht i pl., om Moabs folk. 1Mos. 19: 37 (Bib. 1541). På hijnsidhon Iordan j the Moabiters lande begynte Mose vthleggia thenna laghen. 5Mos. 1: 5 (Därs.; Bib. 1917. i Moabs land). Eberhardt AllmH 1: 24 (1766). SvUppslB (1934).
Avledn.: MOABITISK, adj. (moabitisk 1541 osv. moabitsk c. 1580) Rut 2: 6 (Bib. 1541).
Avledn.: moabitiska, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kvinna av moabiternas stam. Rut 1: 22 (Bib. 1541). Wikner Pred. 36 (1871).
2) det av moabiterna talade språket. Zetterstéen SemSpr. 87 (1914).

 

Spalt M 1196 band 17, 1945

Webbansvarig