| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOBIL mωbi4l l. mo- l. må-, adj. -are. adv. -T.
1) (i sht i fackspr.) rörlig, flyttbar; motsatt: fast, fastsatt, stationär. (Årder) med mobil .. mullfösa. Brauner Åker 25 (1752). En mobil motor. Dædalus 1931, s. 98. — särsk.
a) (†) mil. i uttr. mobil kolonn, detachement som utsändes i speciella uppdrag (t. ex. för att upprätthålla förbindelsen mellan olika kolonner l. upprätthålla lugn o. ordning i ockuperat land); flygande kår. Dalin (1871). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 153 (1886). 2NF 8: 665 (1907).
b) (†) språkv. bildl., om substantiv: som har särskilda former för att beteckna maskulin resp. feminin individ (eg.: som kan ”moveras” från maskulin till feminin form). Schweder Satsl. 4 (1853).
2) som är fullt rustad att utföra nödvändiga l. ålagda funktioner l. uppdrag o. d.
a) om sak; numera bl. (mera tillf.) om krigsmateriel l. truppförband: krigsrustad, ställd på krigsfot; aktionsfärdig. Broling Ångb. 30 (1816; om ångfartyg). Af de sex nu förefintliga (krigsbrygge-)ekipagen (vid ingenjörvapnet) voro .. endast .. (fyra) mobila. BtRiksdP 1895, 4Hufvudtit. s. 40. En plan till fördelning och förläggning af den mobila sunnanfjällska hären (i Norge 1715). IllMilRery 1905, s. 378. FinlÖde 108 (1927; om kanoner).
b) (föga br.) bildl., om person l. livsyttring o. d.: funktionsduglig, som är i (god) form. Kroppens strävan att vara mobil. Blomberg Överg. 180 (1915). Soldaterna .. höllo sina livsandar mobila vid stora eldar. Därs. 187. STSD(A) 1937, nr 79, s. 6.
Spalt M 1198 band 17, 1945