| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MODD mωd4 (slutet o. Weste), förr äv. MODDER l. MODAD, p. adj.
1) (†) motsv. MOD, sbst.1 1: (så l. så) till mods; (så l. så) sinnad. Alt, hwad nånsin meer til Rijksens Hägnad gagnar, / Det deeltes nu i bland den tappert modda Häär. Dahlstierna (SVS) 92 (1698). Så modder we Carls hamn, steeg Kung Carl om bord. Därs. 165 (c. 1700).
2) (numera knappast br.) motsv. MOD, sbst.1 5: hågad (till ngt), benägen (för ngt), livad (för ngt). (Han) bleff strax modd til at fullföllia thet han tilförenne hade ärnat. Widekindi KrijgH 207 (1671). Jag är nu rätt modder at tala vid Folck. Lagerström Tart. 94 (1730). Hellberg Samtida 1: 206 (i handl. fr. 1844). Bring SvOrdf. 67 (1930). — jfr FULL-MODD.
3) (numera knappast br.) motsv. MOD, sbst.1 6: glad, munter, livad, vid gott lynne, i sitt ässe. Hesselius Zaletta 61 (1740; möjl. till 1). Bremer Brev 1: 434 (1837). När de sågo .. (Bellman) riktigt modd. 2SAH 25: 153 (1849). Nå gamla gosse, du är inte modd? Strindberg Fagerv. 131 (1902).
4) (†) motsv. MOD, sbst.1 7: modig; tapper. Dahlstierna (SVS) 92 (1698). Invånarena (i Frankrike äro) .. i krig modde, tappre och snare. Lenæus Hübner 71 (1726). Dähnert (1784). — jfr FULL-MODD.
Spalt M 1217 band 17, 1945