Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MODSTULEN mω3d~stɯ2len, p. adj. -let; -lne, -lna; -lnare. adv. -LET.
Ordformer
(mo- 1598—1751. mod(h)- 1593 osv. -stu(h)len 1626 osv. -stulin 1598. -stulit, n. c. 1645—1774. -stulna (-e), pl. 1593 osv.)
Etymologi
[fsv. modhstulin; till MOD, sbst.1, o. STULEN, p. pf. av STJÄLA]
1) till MOD, sbst.1 6 o. (numera vanl.) 7, om person l. ngns sinne l. uppsyn o. d.: som blivit berövad sitt mod (förr särsk.: sitt livsmod) resp. som vittnar därom; bedrövad, sorgsen; modfälld. Læsningh öffuer them som ære modstulne. 3SthmTb. 1: 156 (1593). (Män) som icke .. för fattigdom skuld modstulna ähro. Gustaf II Adolf 41 (c. 1620). (Gossarnas) modstulna uppsyn. Ödman UngdM 1: 14 (1862, 1881). FoF 1929, s. 84.
2) (med ålderdomlig l. folklig prägel) till MOD, sbst.1 6 slutet, om husdjur: som förlorat trivseln (gm trolldom); sjuk. Mijn ko ær mostulin oc miølkestolin. NorrlS 1—6: 357 (1598). Fatab. 1919, s. 61 (om häst ”i forna dagar”).
3) farm. som botar modstulenhet; i uttr. modstulna droppar, ett slags stimulerande droppar. Lindgren Läkem. 55 (1902).
Avledn.: MODSTULENHET, r. l. f.
1) till 1. Brask Pufendorf Hist. 349 (1680). SvD(A) 1930, nr 298, s. 25.
2) (med ålderdomlig l. folklig prägel) till 2: (ss. en sjukdom betraktad) dåsighet o. olust hos husdjur. HushBibl. 1755, s. 182. Källström Jagt 96 (1850).

 

Spalt M 1257 band 17, 1945

Webbansvarig