| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOMENTAN mω1mänta4n l. mom1– l. må1-, adj.; adv. -T.
1) som inträder plötsligt l. ögonblickligen l. är av kort varaktighet; ögonblicklig, hastigt övergående. Momentana strömmar (fys.), elektriska strömmar av ytterst kort varaktighet, strömstötar. En momentan yrsla. Biberg 1: 115 (c. 1814). Den ungdomliga beslutsamhetens momentana kraft. Ahrenberg Männ. 4: 37 (1909). Jag äger ingen seg uthållighet, just därför att min energi är en annan, mera momentan. Stolpe DödVäntr. 207 (1930). — särsk.
b) (föga br.) fotogr. ss. adv., i fråga om exponeringstid: ”på ögonblick”; jfr MOMENT 3. Man vill taga ett porträtt, icke momentant men på kort tid. Roosval Schmidt 115 (1896).
2) (numera knappast br.) språkv. om verb(s aktionsart): punktuell, perfektiv; motsatt: durativ. Landsm. XI. 3: 131 (1897). De momentana verberna (äro) i regeln resultativa. Noreen VS 5: 655 (1912).
3) som äger rum l. består vid l. har avseende på ett visst ögonblick l. en viss tidpunkt, ögonblicklig; tillfällig. Högsta Målet för .. (naturviljans) sträfvande är momentan och sinlig Njutning. Trana Psych. 2: 139 (1847). (Rembrandt) lägger den egentliga vigten på det momentana med alla dess effekter. Upmark Lübke 757 (1872). Våra stora bibliotek ha vid sidan av sina direkta och momentana arbetsuppgifter också den icke mindre betydelsefulla plikten att tjänstgöra som nationella bokarkiv. SvD(A) 1934, nr 84, s. 11. — särsk. ss. adv.: för l. vid ett visst tillfälle, för ett ögonblick; för tillfället, tillfälligt. Boström 1: 112 (c. 1830). Huru vill man momentant upphäfva tyngdlagen, utan att universum sammanstörtar? Topelius Tb. 37 (1895). Det var ett skratt från en mänska, som, åtminstone momentant, var från vettet. Hellström Storm 435 (1935).
(1) -KRAFT. fys. kraft som värkar endast under en mycket kort tid, impuls (se d. o. 2). Moll Fys. 5: 39 (1897). —
(3) -VÄRDE. fys. matematiska värdet av en företeelse (rörelse, strömstyrka o. d.) vid ett visst ögonblick. 2NF 6: 1399 (1907).
Spalt M 1302 band 17, 1945