Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MONOFTONG mon1oftoŋ4 l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
språkv. enkelt vokalljud; i sht i motsats till: diftong l. triftong; stundom om ett enkelt vokalljud som utvecklats ur en diftong. AntT X. 1: 16 (1887). SvUppslB (1934).
Spalt M 1310 band 17, 1945