Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOKROMATISK mon1okroma4tisk l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, l. -krå- l. -krω-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -chrom-)
Etymologi
[jfr t. monochromatisch, eng. monochromatic, fr. monochromatique; ytterst av gr. μόνος, en, ensam, o. χρωματικός, kromatisk, avledn. av gr. χρῶμα, färg; jfr gr. μονοχρώματος, enfärgad]
1) (†) i allm.: som har endast en färg, enfärgad. Hammarsköld KonstH 84 (1817; om målningar). ConvLex. (1823).
2) fys. om ljus: som har endast en färg, som icke kan uppdelas i olika färger; om ljuskälla: som utsänder ljus av endast en färg; om ljusfilter o. d.: som genomsläpper ljusstrålar av endast en färg. En monochromatisk lampa. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 13. Moll Fys. 4: 91 (1901). Fotografering med reflekterat monokromatiskt ljus. Friesen o. Grape CodArg. 196 (1928).
3) med. om synförmåga o. d.: som icke kan urskilja olika färger. Löwegren Oftalm. 554 (1923). Thunberg Livsförrättn. 402 (1925).

 

Spalt M 1314 band 17, 1945

Webbansvarig