Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOKULÄR mon1okulä4r l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, l. -kɯ-, l. -æ4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. monokular, eng. monocular, fr. monoculaire; till senlat. monoculus (se MONOKEL)]
1) fys. om optiskt instrument: avsedd för endast ett öga. NF 20: 1639 (1898). I allmänhet äro periskopen monokulära. 2NF 21: 498 (1914).
2) fysiol. om seende: som sker med endast ett öga. NF 20: 1639 (1898). Löwegren Oftalm. 423 (1923).

 

Spalt M 1314 band 17, 1945

Webbansvarig