Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORIAN mωr1ia4n l. mω1-, ngn gg mor1-, stundom -ja4n (moria´n, el. morja´n (med sl(utet) o) Weste; morián ell. morrján Dalin; säll(an) mor- LoW (1889)), sbst.1, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(more- 1546. morhi- 1893. mori- 1547 osv. morj- 1657—1889. mouri- (movri-) 1648—1662. murej- 1744. murgi- 1699. muri- 1635—1755. murj- (muurj-) 1650—1772. måri- 1547)
Etymologi
[av mnt. morian; jfr mnl. moriaen (holl. moriaan), ä. t. moriane, eng. morian; av ffr. morien, moriaine, mor, avledn. av ffr. more (jfr span. moreno, svartbrun (människa)) l. möjl. utgående från ett mlat. mauritanus till lat. Mauretania, Mauritania (se MOR, sbst.2)]
1) (numera i sht arkaiserande l. skämts.) neger; äv. om mansperson tillhörande annat mörkhyat (exotiskt) folk; ”svarting”; i pl. äv. utan avseende på kön; jfr MOR, sbst.2 1 b. Balck Es. 16 (1603). Swarta som Murjaner. Hildebrand MagNat. 289 (1650). Crusenstolpe Mor. (1840; i titeln). De svarte svarte Morhianer, / de gå med nakot ben. Fröding Guit. 180 (1893). GHT 1935, nr 248, s. 12 (om abessinierna). jfr: Moreane(n)s Bulssaner. SkeppsgR 1546 (ss. namn på örlogsfartyg; trol. efter gallionsbildens utseende). — särsk.
a) (numera föga br.) = MOR, sbst.2 1 a. Schroderus Os. 2: 479 (1635). Bellman (BellmS) 2: 68 (1773, 1791; om tripolitanskt sändebud). Topelius 24: 192 (1857). Hammar (1936).
b) [jfr motsv. uttr. i dan. o. holl.] (†) i uttr. tvätta en morian, göra en morian vit; jfr MOR, sbst.2 1 b α. Man skulle myckit snarare kunna göra en Morian hwijt. Schroderus Os. III. 2: 290 (1635). Hasselroth Campe 217 (1794).
c) bildl., om (icke negroid) mörkhyad l. svartmuskig människa; äv. om sotare o. (eufemistiskt för djävul) i kraftuttryck. Francisc(us) Morian. KlädkamRSthm 1555 K, s. 185 a (ss. bi- l. tillnamn på person). Horn Lefv. 106 (c. 1657). Dalin Arg. 1: 289 (1733, 1754; om sotare). Nej, för alla svarta morianer. Johansson RödaHuv. 2—3: 36 (1917).
2) [sannol. skämts. ombildning av fr. mort, eg.: död, använt ss. beteckning för ovärksam (l. blott tänkt) spelare (jfr TRÄ-KARL)] (i sht förr) i lomber (i sht på fyra man hand): spelsätt (bud) som, sedan samtliga spelare passat, är tillåtet för förhand (l., om denne passar, för övriga spelare i tur o. ordning) o. som består däri att spelaren av talongens tretton kort utväljer nio, med vilka minst sju stick skola tagas; äv. om de ur talongen utvalda nio korten. HbiblSällsk. 1: 13 (1838). Lindskog Spelb. 16 (1847).
Ssgr (till 1): MORIAN-GRÄS. (†) = mor-gräs. Franckenius Spec. A 4 a (1659). —
-HUVUD. (morian- 1746 osv. moriane- 1690. morianer- 1690. morians- 1548—1828) (bild av) en morians huvud. Rålamb 4: 92 (1690). särsk.
a) (förr) = mor-huvud 1 slutet. 2SAH 42: 41 (1867).
b) (†) relief l. skulptur (särsk. gem l. kamé) framställande ett negerhuvud. HH 2: 15 (1548). 2SthmTb. 4: 283 (1573). BoupptSthm 19/3 1673 (bet. oviss). —
-PIPARE. (†) blåsare (se d. o. 4) som är (maskerad som) morian. Stiernhielm Parn. 2: 2 (1651, 1668). —
-ÖRT. [jfr ä. d. morianurt] (†) = -gräs. Rudbeck HortBot. 4 (1685).
Avledn. (till 1): MORIANSK, förr äv. MORIANISK, adj. (-anisk 1674—1728. -ansk 1674—1846) (numera föga br.) som tillhör morianerna l. är kännetecknande för dem. Kankel Hemmersam 9 (1674). The Morianske trälar från Guinea. Lindestolpe Frans. 15 (1713). Wingård Minn. 2: 30 (1846). —
MORIANSKA, f. (†) negress; äv. allmännare, om kvinna tillhörande annat mörkhyat (exotiskt) folk; jfr morinna 2. Isogæus Segersk. 481 (c. 1700). Morianskan Daphne, hvilken från Mogol .. til Sverige inkommit, är sinnad at öfvergifva sitt hedniska mörker. VDAkt. 1783, nr 288. Sundén 2: 111 (1887).

 

Spalt M 1384 band 17, 1945

Webbansvarig