MORKARA, f. l. r., anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[till MOR, sbst.3; senare ssgsleden sammanhörande med sv. dial. karra, nor. karre, kurra, kackla, ävensom d. dial. kara; jfr KURRA, v.2; ljudhärmande]
Spalt M 1386 band 17, 1945
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
